Anton Borg,
Jag vet att vi har det jobbigt ibland, dagar då man frågar sig själv om det verkligen är rätt.
Dagar då man känner att allt går emot en, dagar då man undrar vem man egentligen är.
Men genom alla dessa dagar så har du stått vid min sida och sagt att det kommer ordna sig.
Av alla bråk, svek och lögner som har varit har vi bara växit genom varandra och blivit starkare.
Av alla bra stunder har vi skapat oss minnen, minnen som föralltid kommer leva kvar.
Att få vakna upp vid din sida, gråta i din famn och drukna i dina ögon har betytt allt för mig.
Men när tacksamheten jag har till dig förvandlas till oro att förlora dig kan jag inte längre få någon balans i mitt liv. Jag fallar ner, men hur långt jag än faller finns du alltid där och fångar mig.
Jag kommer aldrig kunna tacka dig nog för saker du har gjort, men jag kommer aldrig kunna ge dig den ursäkten du är värd. Du har fått tagit emot så mycket skit, mer än vad någon människa förtjänar!
Jag hoppas du förstår att saker jag har gjort/gör är för att vara dum utan det är i rädsla av att förlora dig.
 Förlora det vi har, för ingen annan är som du. Ingen annan kommer någonsin få uppleva det vi upplever.
Jag vet att har vi tagit oss så här långt kommer vi klara allt!
 För anton utan dig hade jag aldrig stått här, du har lärt mig saker om mig själv jag inte visste.
Du är min inre styrka och skälet till att jag ler!
Jag älskar dig mer än vad ord kan förklara!
♥

förlåt!